Sofia Thörnberg

Gillis Henry Thörnberg

 16-03-02

Värkarna började natten mellan söndag och måndag och han tittade ut i onsdags vid 19.26. Så någon snabb och smidig förlossning blev det inte denna gången heller. Men jag var så inställd på det så det var inte så farligt. Denna gången visste jag hur jag ville ha det, Första natten på förlossningen, morfinspruta i låret och någonting som skulle dämpa ner värkarna så jag kunde få sova några timmar. Sen gick vi på A6 några timmar för att få fart på värkarna igen på morgonen. På EM blev det olidligt och vi fick plats i den riktiga förlossningssalen och lustgasen blev min bästa vän. Alltså va hög man blir av lustgas. Jag såg och hörde saker som inte fanns. Jag fick konstiga flashbacks och skrattade och hade riktigt kul. Minns överhuvudtaget inte någon smärta de där timmarna innan de "riktiga" värkarna kom och då var han ute på 4 min. Så jag ska inte klaga denna gången. 

 

Linus var som vanligt i högform och testade alla nya snapchatfunktioner där mitt i mina värkar så jag tappar fokus gång på gång och tappar lustgasen i skrattanfallen flera gånger och glömmer helt bort hur man andas. Förlåt alla ni som fick utstå dessa snaps. Haha. Alltså när han kör den slickande hunden och man ser mig i bakgrunden med lustgasen som bara flyger iväg i skrattanfallet och jag kvider i smärtor men fortsätter skratta. Så sjukt.

 

Men det nya livet med Gillis är underbart. Han är SÅ snäll. Precis som sina bröder så ligger han bara och myser. Gråter lite som en fågelunge när han behöver byta blöja. Men är annars så nöjd och harmonisk. Och som han sover. Igår natt sträcksov han 7 timmar och inatt fick jag väcka honom efter 6 timmar för att mata. Så han sköter sig exemplariskt.  

Wilmer därimot fick hög feber i helgen, hostar, slemmar, snorar och är inte alls pigg. Så vi har haft fullt upp att försöka ta hand om alla här hemma och se till att separera dem så gott det går så de inte smittar ner varandra. Så glad att Linus är hemma denna vecka. 

 

Så lycklig känner jag mig. Trots lite krämpor här och var, vätskan har förvärrats och mina lama händer är fortfarande lama men det spelar ingen roll längre. Inget som hände innan Gillis kom ut spelar någon roll. Nu är han på rätt sida magen och allt helvete är förbi. Hejdå helvetesjävlaasgraviditet. Hej frihet och storslagna planer.